Quickheter

Det är fest på Ryds Brunn. Det är till och med ett bröllop. Många gäster är bjudna till Stora Matsalen. Anna och Manfred Lindgren är där. Elsa och Harald Eckerström likaså. Ja, hela Ryd är där. I kyrkan är det fullsatt och på Brunnen festligt. Det är Britt Henriksson - Ryds grand old lady - som gifter sig och den här bilden är verkligen ett stycke historia. Britt har jobbat på Brunnen, har gift sig på Brunnen och är ett levande uppslagsverk om vad som hänt i Ryd och på Ryds Brunn. Här kommer lite spännande fakta om Ryds Brunn: 1916 var rekordåret. Då hade Brunnen 1450 gäster. Otrolig siffra, Genomsnittsgästen på Ryds Brunn var där i 35 dagar. De rika hade visst både råd och tid. Den första tuffa perioden för Brunnen var under första världskriget. Då var det både livsmedelsbrist och nedgång i ekonomin. Ryds Brunn klarade sig vidare och efter kriget kom det "bättre tider".

Den här bilden är tagen 1897! Det är samma år som Andrée-expeditionen till Nordpolen tar sin början och fredsavtalet mellan Grekland och Osmanska riket sluts efter Grekisk-turkiska kriget. Kolingen dyker upp i tidningen Strix och familjen Lindgren tar ett familjefoto. Min morfar - Manfred Lindgren - är lillpojken längst fram. Ni får gissa pappa Nils Martin Lindgrens yrke. Ja, just det - urmakare! Mamma Emma kommer från Västra Torsås. 1897 - fotot är mer än 120 år gammalt - inger respekt. Förresten, Madagaskar blir en fransk koloni och Hammarby Roddförening byter namn till Hammarby IF eftersom föreningen inte längre bara har rodd på programmet. Men det är inget som märks speciellt mycket på Brunnsgatan 7 i Ryd hemma hos familjen Lindgren. Där är det mer vardagliga sysslor som gäller.

"Låg i mitt tält Läste Fib/Aktuellt" Det finns vissa textrader som Du aldrig glömmer. Det här är två. Från Trasthinis första LP:skiva "Hej, Hej Goding". Ingemar Trasthe, Tomas Sandberg, Göran Strandh, Vincent Nilsson, Sven Erik Hansen och Stig Lennart Ohlsson var lite av idoler när jag var liten. Att få höra dem repetera i Ryds Folkets Hus var stort. Och så kom då den orange-färgade LP:n med Hej, Hej Goding som titelspår. Det var ännu större. Jag har andra textrader som jag aldrig blir av med. Wizex: Kila med mig till Kinna och köp två kilo kärlek på försök Tuta på taxi så får vi transport Tanka i Tranås Det går ganska fort Thorleifs: Det är raka rör och ös till bäng På min che, che, cheva Grönwalls: Du ringde från Flen och sa att Du var sen Själv har jag skrivit två dansbands-låtar och mest nöjd är jag med några rader i "Aldrig någonsin". Vid horisonten Segel i vind Kärleken viskar Tätt intill din kind Men det finns inte

Jarl Johansson och Gunnar Palm blåser glas i Ryds Glasbruk någon gång på 1970-talet. Glasbruket startades 1917/18 och under en period var det så många som 60 anställda. Jag minns att jag samlade tidningar som vi sedan åkte bort med till Glasbruket och där vägde de tidningarna - och sedan fick jag en slant. Ryd och glasbruk har en speciell historia. Mäster Påvels Hytta i Trestenshult var ett av Sverige första glasbruk och startades på 1600-talet. Efter ett tag flyttades hyttan till sjön Miens närhet. Det har faktiskt gjorts två arkeologiska utgrävningar i Trestenshult så experterna är väldigt tydliga med att där låg ett glasbruk en gång i tiden. Ryds Glasbruk har producerat många fina glasbitar. Du själv har kanske någon raritet från den tid då allt var glasklart i Ryd. Googlar Du Ryds glasbruk kan Du få se fina glaspjäser från Ryd. Du kan också läsa en utredning från Länsstyrelsen om bly, arsenik och andra föroreningar som fortfarande finns i marken.  Och vill Du fördjupa

Vet Du vad en charabang är? Det är en fyrhjulig häst-vagn som är öppen och med säten på båda sidorna. Du kan skymta en charabang på bilden. Vi talar om tidigt 1900-tal och det här ekipaget på bilden såg till att brunnsgästerna kom från järnvägsstationen till Ryds Brunn. Kostnad: 5 öre per person. Jag är otroligt fascinerad av Brunns-tiden i Ryd. Tänk vilket otroligt stor företag det var. Massor med Ryd-bor fick jobb här. Det handlade t ex om jobb i restaurangen, som baderskor eller massörer. Det som styrde på den här tiden var förstås pengar. Du kunde t ex skriva in dig på Ryds Brunn så att du hamnade i första klassens matsal med 4-rätters. Hade du inte den allra bästa ekonomin blev det andra klassens matsal med 3-rätter. Det fanns också en tredje klassens matsal och där var det mest ortsbor och leverantörer som höll till. Där var det långkok av t ex köttgrytor som stod på menyn. Leif Kindbloms bok "Historien om Ryds Brunn" är en fantastisk källa till kunskap om e

Den högra bilden är tagen 1957 och här bygger man ett avbytarbås med tak på Månskensrinken. Urklippet är från 1970 och då var det sura blekingar som protesterade mot att banan var för liten. På tidningsbilden ser man det serievinnande laget - som i sista matchen slog Rydaholm med 14-3 - men serieseger var alltså hotad av protesten från Strömma IK, som laget från Karlshamn hette.  Spelare och ledare i Ryds IK var: Jarl Almqvist, Stefan Quick, Hans Karlsson, Kjell Karlsson, Lasse Elmqvist,  Harald Harladsson, Allan Loeb, Erik Karlsson, Sven-Olof Johansson, Jan-Åke Elmqvist,Tommy Svensson, Göran Trasthe, Bengt-Ove Svensson, Magnus Fäldt, Carl Gustav Elheim och Per-Åke Svensson. I tidningstexten står det att Strömma IK protesterade mot att Ryd-rinken var för liten och de krävde att Ryd skulle diskvalificeras och alla poäng de tagit på hemmaplan skulle tillfalla motståndarna. Även om rinken inte höll måttet så höll  Ryds IK hög kvalité och det blev förstås division 3-sp

Det här är en bild som värmer hjärtat. Pappa Birger, morfar Manfred, storebror Stefan med Jessica i famnen och farfar Martin. Bilden är tagen hemma på Berggatan i Ryd. Farfar Martin hade Huskvarna som hemadress, bodde uppe på Egnahem nära Utsikten. Nu var han och hälsade på och mamma Evy passade på att sätta alla fyra herrarna och lilla Jessica i stora rummets soffa. Det är fyra generation på bilden: barn, far, farfar och farfarsfar. Och på köpet en morfar. Att komma hem till farfar och farmor i Huskvarna eller att gå in till mormor och morfar i Ryd innebar garanterat en gemensam nämnare: godisskålen. Godisskålen i Ryd och i Huskvarna såg nästa likadana ut - fast i Huskvarna var det mest Polkagrisar medan det i Ryd var mer mjukt godis. Båda ställena hade också Champis och Pommac. När barnbarnen kommer på besök till oss finns det sannerligen inga godisskålar i porslin. Nej, hur skulle det se ut? Vi kör med lördagsgodis i påsar

I mitten av bilden ser jag Greta och mamma Evy. På flankerna kan det vara Maj-Britt i Mossbrohult och Aina Tillström. Hur som helst - den här kvartetten Ryd-flickor ser ut att ha ett äventyr framför sig. Kanske ska de till Malmö. Mamma Evy läste på Hermods i Malmö. De här fyra var vänner för livet, speciellt mamma och Greta. När vi barn inte räckte till för att stötta mamma (bland annat p g a långa avstånd) fanns Greta i Svängsta alltid där. Alltid. Systrarna Margit, Ingrid och Kerstin var också alltid där när de behövdes. Det finns något varmt i bilden. Glädje och värme! Det känns lite märkligt att inte kunna fråga mamma om när bilden är tagen och vart de var på väg? Det finns ett tomrum som ingen kan fylla, det finns berättelser som ingen kan berätta men kvar finns minnen. Minnen av mamma, minnen av hennes berättelser och minnen av en stark kvinna som älskade att hjälpa alla och gillade att vara efterfrågad. Hon ville stå i centrum men då som personen som löst ett probl

Det gula hyreshuset på Torget har funnits länge. Här låg en gång Skånska Banken och - om jag inte minns fel - även Apoteket. Det mest spännande med bilden är förstås att Torget 3 inte är byggt och att man skymtar Ko-backen till vänster. Tittar man mer noga så är inte heller "Dollar-huset" byggt. Vi byggde Berggatan 2 år 1963. Jag minns Ragnar "Texas" som var där och jobbade. Rakt över vägen låg Ko-backen som var en fantastisk lekplats. Varför kallades området för Ko-backen? Jo, enligt historierna som nådde mina öron var det djuren på marknaden som gav namnet åt området. Mellan de två stora hyreshusen var det väldigt mycket grus, t o m lite av en grusplan. Jag kommer ihåg att man ibland spelade fotboll där. Ja, ända tills skotten var så hårda i väggen av speglarna riskerade att falla ner hos hårfrisörskan i det gula hyreshuset. Under min uppväxt hände det mycket runt Ko-backen. Berget sprängdes och gav plats för Torget 3 med Konsum, Posten och hyreslägenh

Glasbruket drog ner, Fridafors Bruk drog ner och så kom den här nyheten - 56 jobb skulle försvinna från sy-fabriken i Ryd. 1970-talet var tufft! Tre månaders jobb - det var allt som fanns kvar för alla de kvinnor som jobbade på fabriken. Hjalmar Petri AB i Växjö skulle inte längre handla av Ryd-företaget för nu var det import från Finland och ett nytt mode som gällde. Vad som var ännu värre för alla Ryd-kvinnor var att det fanns inte ett enda ledigt jobb på Arbetsförmedlingen. Ryd har dock alltid haft livaktiga företag. Det har också funnits några udda fabriker på orten, eller vad sägs om Knappfabriken (där jag själv jobbade under en kort tid). Ryds båtar, Smålandsmunken, Ryd-verken, MPM, Ebbemåla mekaniska verkstad - ja, det är några av fabrikerna som ser till att samhället lever. Och så får vi förstås vara glada över att Sparbanken Eken, ICA och kyrkan ligger "mitt i byn". Det garanterar en framtidstro...

Morfar Manfred Lindgren spelade 1904 på Ryds Brunn. Hans instrument var fiol. Han var 11 år och publiken applåderade kraftfullt. Han var en av ortsborna som fick nöjet att underhåll Brunns-publiken.  Det är här - i rakt nedåtstigande led - som vi nu kan följa tråden: den Lindgrenska underhållningstråden i den quickska familjen. För efter morfar så kom mamma Evy att stå på scen. Bilden på henne är från 1940-talet och hon gjorde såklart också bra ifrån sig (enligt den muntliga tradition som följt oss barn). Mamma Evy hade också en annan kvalité: hon var duktig på att skriva texter till olika melodier. Åtskilliga är de jubilarer som fått en visa framförd på födelsedagen signerad Evy Quick. Att skriva texter för henne var som att lösa korsord - det gällde att hitta rätt ord och rätt rim.  Nästa steg i den Lindgrenska underhållningstråden i vår familj är då storebror Stefan som underhöll på revyscenen under många år (långt innan jag själv fick chansen på Folkets Hus sce

Nils Elovsson - chef på Smålandspostens redaktion i Älmhult - hade vänligheten att skriva ett arbetsintyg efter mitt första vikariat på en tidning. Mina uppgifter hade jag "fullgjort på ett oklanderligt sätt". Jäkla vad det låter fint. "Bra blick för nyheter" - det är också ett gott betyg till en 17-åring som debuterar i journalistyrket. Jag minns den där tiden väldigt väl. Varje dag fick jag "lifta med" fru Olsson - som jobbade i Älmhult. Ett av mina första uppdrag som innebar en bild i tidningen var på en sommaraktivitet i Älmhults kommuns regi. Bygglek tror jag aktiviteten kallades och han som var bygg-lek-ledare var Pigge Hesselman. Cirka 20 år senare gjorde vi revyer tillsammans. Nils Elovsson gav alltid återkoppling på ett bra sätt: "Antalet gäster på ett bröllop avgör inte huruvida det är högtidligt eller inte". "Först ser läsarna - sedan läser de! Redigering är viktigt. Rubriker är viktiga. Ingresser ska fånga läsarna"

Han mosade banan med grädde och pressade apelsiner till en energirik C-vitamin-dryck inför alla mina fotbollsmatcher hemma på Trojavallen. Han steg upp ur rullstolen och stödde sig på rullatorn och fixade stekt fläsk med löksås var gång som jag kom hem till Ryd för att hälsa på honom hemma på Berggatan. Pappa Birger har lärt mig gränslös och villkorslös kärlek. Den här bilden är garanterat från Olofsbol på den halländska kusten. Här var vi de flesta somrar när jag var liten. Pappa ser så otroligt ung och smal ut. Jag minns honom knappast som så ung - men å andra sidan är jag ju så liten att jag inte ens har badbyxor. Hans sjukdom MS plågade honom. Rehabiliteringsresorna till Orup utanför Höör var många. Han var bara 58 år när han blev sjuk. Han kämpade nästan 20 år med sin sjukdom. Han var min störste supporter oavsett hur det gick i fotbollen eller i revyerna. Han var stolt oavsett. Arg på mig? Inte vad jag minns. Annars hade han humör men det märkte vi aldrig hemma. Kanske

Det här är ett vykort från Wictor Bengtssons förlag. Eljest som Brefkort står det på baksidan. Portot är överkomligt: 2 öre lokalt, 4 öre inrikes och 5 öre om det ska till utlandet. De äldre Ryd-borna känner förstås till korsningen som idag skulle ha kallats obevakad järnvägsövergång. Brunnsgatan har tagit slut och Västergatan har tagit vid. Hantverkaregatan går här längs med järnvägen. Det finns en sak som slagit mig de senaste åren: infrastrukturens betydelse. Varför växte Ryd i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet? Svaret är enkelt: järnvägen som kom till i slutet av 1800-talet var helt avgörande för bygdens utveckling. Varför slutade Ryd växa? Svaret är bland annat: infrastrukturen. Vägen till Karlshamn är väl inte den bredaste och trafiksäkraste. Vägen till Växjö är ännu längre och tråkigare. Vägen till Älmhult har visserligen fått bättre beläggning annars fanns det en tid då Ryd-par körde mellan Ryd och Älmhult för att värkarna skulle sätta igång. Några rejäl

Södertälje är en stormakt i basketboll. Det vet alla initierade. Hur skulle lilla Ryd klara sig mot denna gigant i riksomfattande tävling som hade semifinalspel i Jönköping? Efter 71-12 mot Karlshamn och 40-21 mot en skola från Gotland var det gruppfinal mot just Södertälje. Det blev en otroligt jämn match - och dramatisk! Vid full tid var det oavgjort och i ett Sudden Death skulle första poängen avgöra. Det tog tre minuter innan Marie Håkansson satte de avgörande poängen. Marie gjorde 15 av de 25 poängen i matchen. Lyckan var total, glädjetårarna rann och resan till Stockholm var fixad. En imponerande insats av Kerstin Holgersson, Marie Fuhr, Anneli Wiberg, Agneta Nilsson, Katarina Olsson, Eva Moberg, Karin Johansson, Marie Håkansson och Carina Enocsson. Marie Håkansson var för övrigt väldigt framträdande i tennis också.

Oj vad jag saknar min morbror Uno Lindgren - kantorn som aldrig förlorade sitt barnasinne. Han var en musikalisk eldsjäl med Troja Jazzband som ett av de stora projekten. Här är det repetitioner med en liten men naggande god junioruppsättning. Kusin Nicklas på trummor, Roger Andersson, Per-Olof Palm, Claes Göran Persson, Tommy Pettersson och Uno själv syns på bilden. I orkestern trivdes han som bäst och när hela gänget var på spelning myste han som mest. TV-framträdande och kända gästartister som t ex Svante Thuresson ingick i orkesterns framgångskoncept men mest var det kärleken till musiken som drev Uno. Det finns en sak till som utmärkte Uno: skrattet. Han gapskrattade när jag på en skolavslutning fick rollen som ormen Kaa i Djungelboken och kravlade mig fram på Trojaskolans scen i matsalen. Han gapskrattade åt sina egna skämt. Han gapskrattade åt andra roliga historier. Han gapskrattade ihop med Allan Loeb och Ulf Ander. Skrattet var alltid nära - utom när vi spelade fotbo

Ryds MK tog över Tröjemåla skola och gjorde bland annat en fantastisk bilbana i två av klassrummen. Alf Trasthe och Inge Nilsson var alltid där och pratade motorer, hästkrafter och bilmodeller. Bilden till reportage här intill är tagen på Fridafors Bilservice och med stora rallycross-stjärnan Lars Karlsson som huvudrollsinnehavare. Jag följde Lasse och rapporterade i Smålandsposten och då var t ex Svampabanan i Tomelilla ett ställe där tävlingarna avgjordes. Det fanns förstås många profiler vid denna tidpunkt i RMK. En annan var Kjell Karlsson (ishockeymålvakten) som var en hejare på grusvägarna. Jag gjorde ett reportage även om Kjell och då var det en tävling i Svängsta där jag var med som kartläsare. Det blev en topp-tre-placering även om jag lyckades få till en transportprick eller vad det heter för för sen ankomst till en specialsträcka. Många av Kjells fans hade roligt åt att jag skulle vara kartläsare och när jag kom till bilen hade någon lustigkurre satt en blöja på

Peje Johansson har många strängar på sin lyra - det vet alla som känner honom. 14 år gammal blev han Veckans Sportprofil i Smålandsposten efter framgångar i Ryds TK:s klubbmästerskap. Han vann juniorsingeln över Tord Karlsson och B-singeln över Magnus Karlsson men föll i herrsingel- och herrdubbel-finalen. 14 år gammal slog han dock ut flera seedade spelare men se Lasse Gunnarsson rådde han inte på den gången. Det häftigaste med den här bilden på den 14-årige Per-Olof (som det står i artikeln) är väl alla dansbands-affischer på väggen. Trasthinis, Lasse Stefanz och Tonix syns t ex i bild. Flamingokvintetten, Thorleifs och Streaplers finns säkert också på väggen. Vi spelade revy ihop och besökte de flesta dansbanor men frågan kvarstår ändå: Varför bildade vi inte Pejes? - ett dansband. Det var verkligen smash-läge för ett dansband från Ryd som efterträdde Trasthinis. Det var väl den där jäkla journalist-karriären som satte stopp för att kuska halva riket runt och sjunga o

Jag har fått Berndt Svenssons idrottsstipendium! Det är jag stolt över. Berndt Svensson var 82 år när han inrättade sitt stipendium. Massor med Ryd-ungdomar har fått både diplom och pengar ur denna fond. På tidningsklippet härintill är det en härlig samling idrottsentusiaster: Sture Fjordevik, William Boistrup, Sven-Eric Persson (sonen Patrik är med) Kjell "Putte" Pettersson, Harald Haraldsson, Berndt Svensson, Birger Quick och Ingvar Freij. Berndt var en häftig farbror för på en annan sida i albumet finns en artikel och att 82-åringen hjälper Ryd-borna med deklarationen. När jag skrev boken "Det är bara Järnaffären som är sig lik" skänkte jag boken till RSK och överskottet gick till "Birger Quicks minnesfond". Ur den fonden delade vi ut pengar till ungdomsledare. Magnus Fälth var kassör och i många år delades stipendiet ur. Pappa Birger var ledare i RSK, bland annat ordförande i 12 år men också lagledare och andra ledaruppdrag. När jag t

Det här är Birger Pettersson - eller som vi allmänt sa på den gamla goda tiden: Birger på Konsum. Birger var en av nykterhetsivrarna i Ryd tillsammans med bland andra Åke Pettersson, Bertil Pettersson och Kurt Dolck. Bilden är tagen i Balders Hage vid ett midsommarfirande av alls vår fotograf Lennart, ni vet Lennart som dokumenterat hela bygden. Det kan vara en prisutdelning efter ett "säcklopp" eller en annan tävling på midsommarafton. Jag minns massor av midsommar-firande i Balders Hage och åtskilliga tävlingar har genererat godis utdelat av t ex Birger själv eller Tore Bengtsson. Birger var föreståndare på Konsum och jobbade bland annat ihop med sin fru Irma. Jag kommer förstås också ihåg att Pejes mamma Gerd jobbade där. Birger var också aktiv inom politiken och brann mycket för kulturen. Därför var det ingen överraskning att han också var engagerad i Trojenborg och biografen där. Själv har jag ett jobbigt minne från bion på Trojenborg. Jag och Hans Bengtsson

Det är i mitten av 1970-talet. Volvo ville bygg ut båtfabriken och göra industri av hembygdsparken och Balders Hage. Ni fattar! Det blev en stor diskussion där natur och kulturvärden ställdes mot arbetstillfällen och kapitalet. På bilden är det representanter från Volvo, Tingsryds kommunstyrelse, Tingsryds Byggnadsnämnd och Ryds Hembygdsförening som möts. Ryd-borna hade säkert Gamla Trojavallen i minnet (som plötsligt plöjdes upp och blev ett upplägg för båtar). Därför blev mötena många, diskussionerna långa och till slut blev det inget av Volvos storslagna planer. Birger (på Konsum) Pettersson vädjade till Volvo att flytta fabriken till industriområdet i Tröjemåla men även andra diskussioner pågick. Till exempel pratades det om att flytta hembygdsparken till Tjurön med en bro över från "fastlandet" till Tjurön. Jag var med även på det mötet och där fanns t ex Bo Carlsson (Ryd-bo och tjänsteman vid Tingsryds kommun), Göran Andersson, Göran Håkansson, Tore B

Trojaskolan klass 9 A - för snart 50 år sedan! Om några år har hela det här gänget uppnått pensionsåldern. Det kändes märkligt att skriva så men det är helt sant. Sista året på högstadiet. Plugg, plugg, skolresa till Köpenhamn och inkvartering på Absalon Hotel. Vilken fest tillsammans med 9B (Urshult) och 9C (Häradsbäck). Ja, jösses! Hotell låg på "Istedgade", som inte var det första stället en turist skulle ta in på. Tivoli låg bara något kvarter bort. Några "kunde" redan hantera alkohol, andra gjorde debut. Undrar vilka modiga lärare som gjorde resan möjlig? Tjejerna hade redan växt ifrån oss och på vägen hem skulle de stiga av i Balders Hage/Linkullen för att träffa sina några år äldre pojkvänner. Vi killar började väl lite försiktigt närma oss det motsatta könet och kollade förstås mest på tjejerna i 7:an. De var liksom på vår nivå. Jag träffade Lars Erik Marcusson på Oasen här om veckan och Leif Karlsson på Ryds marknad. Annars är det mest facebook

1892 till 1944 - där har ni Brunns-epoken i Ryd. 53 säsonger tog Brunnen emot gäster, ett imponerande långt liv för en kurort/brunn på den tiden. Hur kunde en liten ort som Ryd bli en så populär kurort. Svaret ger Leif Kindblom i boken "Historien om Ryds Brunn". Ett avgörande skäl var järnvägen. Dagliga förbindelser med Vislanda och Karlshamn gjorde det möjligt för många gäster att ta sig till Almundsryd. Ett annat var Järnkällaren som inte på något sätt har varit dominerande i sentida reklam för Ryd. Ett tredje skäl till framgången var en framsynt ledning och en trevlig personal. Den kände författaren Gunnar Adolfsson från Tröjemåla har skrivit en hel del om Ryds Brunn. En rolig berättelse är när Adolfsson skriver om det järnhaltiga vattnet:' "Drack brunn gjorde inte ortsborna - allra minst den järnvattensörjan som hälsoklena badgäster gick och sög i sig, den kur som målare Lindström yttrade: Di får allt ha starka hälse, di som ska tåla tocket". 1

Den här bilden är tagen från toppen av Ko-backen. Idag ligger här en stor parkering och Torget 3. Utsikten från Ko-backen var lite häftig. Här - bland kojor och stora stenar - kunde man blicka ut i alla väderstreck. Torget, Centrum, Lindbloms och kyrkan var i blickfånget. På den här bilden ser kyrkan ut att vara där den ska - d v s mitt i byn. Kyrkan stod klar 1830 och med morbror Uno Lindgren som kantor blev det ofta besök på läktaren och orgeln. Den orgel som Uno spelade på byggdes 1944 av A Mårtenssons orgelfabrik i Lund och gjordes sedan modernare 1961. Det allra häftigaste för mig som ung i Ryd var att ta alla stegen upp till "luckan" just under klockan. När jag kom upp och öppnade luckan och tittade ut var det ett enormt landskap som låg framför ögonen. Ensam med tystnaden -ja, så när som på klockans ljud - kunde jag drömma och fantisera om framtiden och världen. Det här var ett enormt spännande äventyr att ta sig i alla trappor och på några stegar. Och där

Den här bilden tog innan ICA fanns i Ryd. Det här är pappa Birgers affär i Ryd och på den tiden var det KLS som var inblandat (Kronobergs läns slakteriförening med Alvesta som centrum). Bilden är tagen i Lindbloms-huset på Storgatan. Där fanns affären på den tiden. Sedan blev det Allivs i Ernst Pettersson-huset och sedan ICA  - på samma ställe som affären ligger i dag. Själv fick jag vara spring-pojke, precis som storebror Stefan, kusin Tommy Falkeholm  och många, många flera... Sonny Rosén och Åke Hansson är två andra som innehaft den fina titeln springpojke. När jag frågade på Facebook efter flera springpojkar fick jag hjälp med många namn: Arne Sandstedt, Hans-Erik Zimmer, Lasse Svensson, Lars-Göran Linder, Stig-Lennart Ohlsson och Jan Svensson. Det tycks som om många fått en flygande start på yrkeslivet... Jag minns pappas hängivenhet när det gällde affären och jobbet som charkuterist. I ett radioprogram fick jag frågan om jag åt fisk. Jag svarade förstås nej. Är man ch

Gerry and the Pacemakers på storebror Stefans rullbandspelare och låten "You never walk alone" är en låt jag minns från min barndom på Berggatan 2 i Ryd. Under flera år har supporterskaran på Trojavallen (och nu även på Härliden) var stor och stöttande till RSK. De flesta fotbollsåren har jag spelat i Ryd men ett par utflykter har det blivit. Tillbaka till You never walk alone. Det är en låt som gör alla Liverpool-supportrar glada. Jag fattar att det var stort att vinna finalen av Champions League. Jag har två svärsöner som håller på Liverpool och som pratar om diverse titlar och framgångar. Jag vill inte på något sätt "tjabba emot" dessa två men killen på bilden här intill (d v s jag) har också en stor titel som röd/vit spelare. Om de slår i idrottshistoriska böcker kommer de att finna att svärfar är Ölandsmästare i fotboll. F:et på bröstet står för Färjestadens GoIF. Jag bodde visserligen i Kalmar men tränade och spelade med Färjestaden. Vi var bra och

Det här är bron ut till Gröna ön i Hönsyltefjorden. Det här är definitivt inte en bro för mycket - utan en bro för tycke. Det är många unga Ryd-par som tyckte om varandra så mycket att Gröna ön blev den självklara platsen att besöka. Något par kanske ristade in sina initialer i ett hjärta på det gamla trädet, just till höger när du kommit sisådär 12 meter in på ön. Det här var en av tre gång och cykel-broar. Vid första bron fanns det ett grund där man lätt kunde fiska upp mört, på mört, på mört. Vid andra bron var det lite mer vassrugg och där kunde man få lite större fiskar om man hade fiskelycka. På Gröna ön var det inte mycket fiske - men en kärlekslycka som ibland även blandades med allt för mycket alkohol. Broarna var också ett ämne i revy-sammanhang. En av Ryd-revyerna hette "Krokigt, Brokigt" och det anspelade på renoverade gångbroar som kanske inte hade den perfekta precisionen när det gäller arkitektur och byggnadskonst. Från Gröna ön kunde du lätt se Fl

Görgen Brolien - det namnet kommer för alltid att kommas ihåg när det gäller basketens framväxt i Ryd. Gymnastikläraren var den drivande kraften för att få igång basketen - även om en inackorderad man (ungraren George Savtjev) hos Britt och Amy Henriksson lärde oss basketgrunderna ett antal år tidigare. Bland annat ledde det till en DM-seger över en skola från Strömsnäbruk med 10-8 (poängsnålt men högt till korgarna) när jag gick på mellanstadiet. När Görgen och hans fru Inger drog igång det hela blev det som en enda stor våg som drog över samhällets alla barn. Se på bilden: Uffe "Paff" Pettersson och "Nettan" Eriksson är mitt inne i en intensiv spelsekvens. Jag minns främst damlagen genom åren med Marie Håkansson, Carina Enocsson, Camilla Svensson, Marie Fuhr, Ingela Olsson, Jeanette Persson, Kickan Bengtsson, Annelie Wiberg, Kerstin Holgersson, "Katta" Olsson, Karin Johansson, Eva Moberg, Agneta Nilsson - ja listan kunde göras nästan hur lång som he

Hon hette Flora. Hon var undernärd och på flykt. Hon kom med de "vita bussarna" till Ryd. Under våren 1945 anlände befriade fångar från de tyska koncentrationslägren till Ryd. Manliga flyktingar hamnade på Ryds Brunn (Ryds första flyktingförläggning). Kvinnorna förlades till Folkets Park och Trojenborg. Sedan kom en del av dem ut i familjer. Mormor Anna och morfar Manfred tog hand om Flora. Hon var från Österrike. Leif Kindblom skriver i sin bok "Historien om Ryds Brunn" om flyktingförläggningen: "Uthyrningen, som även omfattade vinterhalvåret, medförde att brunnsbolaget kunde vända en lång följd av förlustår till rejäla överskott under de två följande uthyrningsåren". Redan hösten 1944 blev Ryds Brunn, precis som många andra kurorter, uthyrd till flyktingförläggning. Flyktingsituationen vid krigsslutet krävde stora resurser och bland annat står att läsa att "en inhysning av 150-175 personer gav hyresvärden en intäkt på 125 kronor per dag

Han hette Hansson! Han hade alkoholproblem och var patient på Ryds Brunn. Hansson var en solbränd farbror från Skåne som hjälpte till med trädgårdsarbete i mormor och morfars trädgård på Brunnsgatan någon gång i slutet av 1960-talet. Hansson gjorde inget större väsen av sig. Precis som de andra intagna gubbarna på Ryds Brunn var Hansson tacksam för att ha någon sysselsättning på dagarna. Han var vänlig och hjälpsam. Jag gick länge och tänkte att Hansson ska vara med i min bok "Mordet på Ryds Brunn" - men så blev det inte. Hansson var för snäll. Tiden stämde heller inte så bra när jag till slut bestämde mig för att berättelsen skulle utspela sig i tidigt 1900-tal. Responsen på "Mordet på Ryds Brunn" har varit enorm. "En bok som alla unga Ryd-bor borde läsa för att förstå hur samhället växte i början på 1900-talet". "Underbara bilder från förr och en berättelse där man känner igen alla platser". Polis Jonsson är förstås med och många andr

Bengt-Harald och Hans - där har ni två vassa hjärnor i Järnaffären! Båda fenomenala bridgespelare som lätt klurade ut vem som satt med klöver kung när det var dags att göra en mask i bridge. Båda extremt skickliga på att gå ut på lagret och hitta just det där som kunden ville ha och som omöjligtvis salufördes av någon annan affär. Båda har satt stort avtryck i Ryd - främst genom den berömda Järnaffären. Kjell på Allivs har säkert förekommit mest i olika Ryd-revyer men Järnaffärens hjärnor kommer inte långt efter. Jag minns min bror som i en flytväst framförde ett revy-nummer som rimmade på spik och Balders vik. Bengt-Harald var förstås huvudperson i den kupletten. Själv påminns jag ofta om revy-succén "Det är bara Järnaffären som är sig lik". Ännu en gång var det spik och vik som användes som rim: Det är bara Järnaffären som är sig lik Han som säljer där, han finns ibland i en vik Och om han får napp Stängt det står på lapp Det är bara Järnaffären som är sig lik.