Quickheter

Jag var ett benrangel när jag var mindre så för säkerhets skull vill jag säga att det är jag som är den främre på bilden. Fotografiet är skapat på Trojaskolan i Ryd - och som ni förstår var det livat värre på skolan. Vi hade ett "livs levande" skelett i undervisningen, riktiga planscher, kartor som drogs ner från taket och kvarsittning. Idag har barnen en iPad. Vi kunde i värsta fall sitta öga mot öga med rektor Jean Hallberg om vi hade varit dumma eller - ännu värre - få ett B i ordning och uppförande. "Ordningsövervakningen" sköttes bland annat av vaktmästarna John Ferm, Kurt Bengtsson och Stig Andersson. Tre vaktmästare på en skola! Det var andra tider, som ni alla förstår. Det var oftast livat värre - d v s att det var kul - på Trojaskolan. Bra lärare, god kamratskap och spagetti med köttfärssås förgyllde skolåren. Vad har jag haft nytta av - kunskapsmässigt - från Trojaskolan? Det enkla svaret: Göran Andersson lärde mig foto på Fritt valt arbete. Som u

Folke Trasthe - han var folklig och festlig! Tomtar på taket vid julskyltningen, allmänt humoristisk och ett fantastiskt musikmuseum i Norraryd. Det hände alltid mycket kring "Farbror Folke" - som vi barn sa. Inne i affären på Hantverkaregatan fanns förstås en herrans massa instrument men också en lite fontän och en stor hund (Pilo). Om Brunnsgatan var mitt centrum under en del av livet så var förstås Hantverkaregatan ett annat centrum i en annan del av livet. Järnaffären, Idstens, Jacob Johanssons, Pålssons alla växthus och Hatt-Olofs affär fanns alla runt Trasthes Musikaffär. Hantverkaregatan 25 bjöd också på en mängd upplevelser och bekanta familjer: Starbring, Muftig, Johansson, Bengtsson och Allvin - bara för att nämna några namn i de olika trappuppgångarna. Har ni förresten tänkt på att många saker är rätt logiska. I förlängningen av Trasthes musikaffär bildades Trasthinis orkester. Det är hur logiskt som helst. Tänk om Folke inte hade startat en musikaffär u

Manfred Napoleon Lindgren! Det låter som en härförare men det var bara min morfar. En av hans främsta tillgångar var en portmonnä med otaliga 25-öringar som var avsedda för barnbarnens akuta behov av godis. Manfred Lindgrens Ur och Optik - som också hade lite guld, silver, bestick och mycket annat i affären på Brunnsgatan - var säkert en blomstrande rörelse för länge sedan. När de här bilderna togs (1968) var det mest en dokumentation över något som inte längre bar sig på en liten ort. Brunnsgatan - August på Backen, Britt Henriksson och Amy, Tore och Alice Bengtsson, familjen Loeb och Filip Svenssons affär. När jag var liten kändes den här delen av Brunnsgatan som hjärtat i Ryd. Att vara i morfars verkstad var spännande, likaså när det kom in någon kund. Då kunde mormor Anna också dyka upp i affären. Det fanns en reklamslogan på morfars vägg, en slogan långt ifrån Dagens TV-reklam och korta budskap: En klocka visar mer än tiden En klocka visar om Ni är med er tid På den

Jag bar målvaktsbenskydden och plockhandsken ner för "Sotarns backe", förbi Thoréns hus och in bakom fabriken. Månskensrinken låg framför mig som en vacker, spegelblank skridskoyta. Här hade jag sett Norraryds-kedjan med Harald Haraldsson som anförare anfalla i ett högt tempo. Här hade jag bevittnat Göran "Kungen" Trasthes tekniska dragningar. Här hade jag fått vara med en liten stund när pappa var med och spolade isen. Här hade jag hittat en och annan tom-flaska vars innehåll hade värmt de som frös när isen frös till. Här hade jag sett Kolar-Klas som måldomare sitta i en liten bur bakom ena målet och tända en lampa när det blev mål. Här hade jag själv värmt mig i den lilla biljettkuren som borde varit K-märkt idag. Den här dagen var allt detta historia. Den här dagen var det VM-final och jag skulle stå i mål. Jag vet inte vem som knöt mina skridskor men jag kom ut på isen med den nya plockhandsken, som jag köpt av tandläkarens pojke i Tingsryd. Jag var i

Det var bättre förr - åtminstone när det gäller Posten! Det sa mamma Evy när hon satt på Solängens vårdboende i Ryd och tänkte tillbaka på sina 43 år på Postverket. Det är bara att hålla med. Post Nords VD har inget att sätta emot Rune på Posten (längt till höger på bilden). Post Nords brevbärare har inget att sätta emot den laguppställning som Posten i Ryd hade på bilden här intill med Sigvard Svensson, Egon Johansson, Ragnar Hägerstrand och Ingemar Trasthes pappa Ture Johansson som flyfotade statstjänstemän. De sistnämnda var oslagbara. Lägg därtill Helena Ljung (i mitten på övre raden) samt Hulda-Maria Johansson, Martha Hägerstrand, mamma Evy Quick och Ingrid Johansson (något senare Ingrid på banken). Detta är ett oslagbart post-gäng. De gjorde allt för att posten skulle komma fram snabbt och satte en ära i att se till att även brev med fel adress kom till rätt mottagare. Visserligen damp det inte ner 100-tals paket från Kina i Postens lokaler i Ryd - men ändå...på bilden s

Bilden är tagen ute på balkongen i hyreshuset på Hantverkaregatan 25 i Ryd. Året lär vara 1958 (jag är född 1957). Redan här var min framtid utstakad - allt på grund av en huvudbonad. Ja, jag har alltid lyssnat på Povel Ramels skivor och sett flera av hans shower. Ja, jag har precis som Povel Ramel arbetat på Sveriges Radio (fast på hans tid hette det Radiotjänst) Ja, jag skriver också revy-texter (inte alls så framgångsrik som mäster Povel men inspirationen har kommit från honom). "Far jag kan inte få upp min kokosnöt" blev till exempel i min tappning "Det är bara Järnaffären som är sig lik." Om vi mäter det revynumret med Ryd-mått är det lika minnesvärt för Ryd-borna som många av Povels succéer varit för publiken i Knäpp Upp-tälten. Så för min och Ryd-bornas skull - vilken tur att det blev en Povel-huvud-bonad. Tänk om mina föräldrar hade placerat en annan huvudbonad på min tidiga flint (jag hade inget hår på många år på den här tiden). Då hade livet kunn