VM-final på Månskensrinken

Jag bar målvaktsbenskydden och plockhandsken ner för "Sotarns backe", förbi Thoréns hus och in bakom fabriken. Månskensrinken låg framför mig som en vacker, spegelblank skridskoyta.
Här hade jag sett Norraryds-kedjan med Harald Haraldsson som anförare anfalla i ett högt tempo.
Här hade jag bevittnat Göran "Kungen" Trasthes tekniska dragningar.
Här hade jag fått vara med en liten stund när pappa var med och spolade isen.
Här hade jag hittat en och annan tom-flaska vars innehåll hade värmt de som frös när isen frös till.
Här hade jag sett Kolar-Klas som måldomare sitta i en liten bur bakom ena målet och tända en lampa när det blev mål.
Här hade jag själv värmt mig i den lilla biljettkuren som borde varit K-märkt idag.
Den här dagen var allt detta historia.
Den här dagen var det VM-final och jag skulle stå i mål.
Jag vet inte vem som knöt mina skridskor men jag kom ut på isen med den nya plockhandsken, som jag köpt av tandläkarens pojke i Tingsryd. Jag var i storform och räddade första skottet från Petrov. Han kom in från vänster och sköt. Den bara satt i plockhandsken.
Vi ledde med 1-0 när det var 57 sekunder kvar och VM-guldet var nära. Då kom mamma ner och sa att det var fika hemma på Berggatan. Jag tror att VM-guldet firades med varm choklad.