Inlägg

Brått på Brunnen

Bild
Först kom "Mordet på Ryds Brunn". Den gav miljön och historiken. Sedan kom ett foto på Britt Henrikssons bröllop. Den gav ena huvudrollsinnehavaren. Därefter en bild på hästskjutsen som körde mellan stationen och Brunnen. Den gav Carl - den andra huvudrollsinnehavaren. Sedan var idén ett faktum: Jag ska försöka skriva en fars i två akter som utspelar sig på 1920-talet på Ryds Brunn. Polis Jonsson är med i "Mordet på Ryds Brunn". Han måste förstås också vara med i farsen. Att skriva en fars är bland det svåraste som finns och vi får se var vi landar. Det kan kanske bli en sommar-fars i Ryd 2020. Det kan också bli pannkaka av allt. En fars kräver mycket mer än en hel revy. Brått på Brunnen - det är i alla fall arbetsnamnet på detta försök till en fars som både ska vara rolig men också ge en bild av Ryds historia och samhällets framväxt. I dagsläget är det tio olika roller i den här farsen med Polis Jonsson, Britt och Carl i spetsen. Från några inledan

Fyra syskon och tre begravningar

Bild
Den här bilden är tagen i Huskvarna. Längst upp till höger står min pappa Birger. Jämte honom står han syster Birgit. De som sitter är yngsta syskonen Erling, Margit och Eskil. Det lite speciella med denna syskonskara är att ingen av pappas syskon fick något barn. Birgit hade en man - Lennart - men det var det närmaste syskonen kom ett barn. I dag är alla syskonen döda och i tre av fallen är det Stefan och jag som fått se till att pappas syskon kommit i jorden. När vi städade ur deras lägenheter och såg deras vardag förstår jag att vi inte kände dem så väl som jag trodde. Faster Margit, farbror Eskil och farbror Erling dog ensamma. Margit trillade och slog i huvudet hemma i Gränna. De ringde från lasarettet och hittade oss efter ett detektivarbete. Eskil dog hemma i Huskvarna och grannen fick gå in i lägenheten eftersom de inte sett Eskil på några dagar. Erling hade alzheimer och var i princip okontaktbar när han somnade in i Vänersborg. Det här är en tragisk historia so

Svan-märkt skolgång

Bild
Svan-märkt diesel har Gunde Svan tjatat om i reklam många gånger men svan-märkt skolgång är mindre vanligt. Det här är en av mina första artiklar, publicerad i Växjöbladet där jag pryade som 15-åring. I den här artikeln kan man läsa om knölsvanen som kom till Troja-skolan i Ryd varje dag kl 09 och lämnade skolområdet strax före kl 17. I artikeln uttalar sig en expert - allas vår biologilärare Pär Fagernäs, världens snällaste människa. Igår utgick blogg-texten från en artikel om Veras lanthandel i Grönteboda och idag är det en svan som går i skolan. Visst har innehållet i en tidning förändrats. Idag skulle herr Svan inte få något spaltutrymme såvida han inte var aggressiv mot människor eller blivit plågad till döds. Det var en annan tid då. Idag skulle i och för sig svanen kunnat bli viral men då hade det nog behövts en film som visade att Svanen gick in i klassrummet, satte sig på en stol med läsglasögon med en bok framför sig. Om den sedan också kunde göra reklam för svan-

Stormarknad och lanthandel

Bild
Det finns stormarknader utanför centrumkärnan i många städer. Det finns ICA mitt i byn. Och så fanns - en gång i tiden - Vera i Grönteboda. En cykeltur från Ryd till sjön Mien innebar - vid ett speciellt vägval - att man kunde passera Vera i Gröntebodas lanthandel. Jag gjorde förstås ett reportage om henne i början av 1970-talet. Förtjänst? Nej, det är inte så viktigt. Det är roligt att träffa folk, sa Vera. Varubrist? Nej, varubilen kommer ju var 14 dag, sa Vera men höll ändå med om att ha färskvaror var lite knepigt. Lanthandlare som Vera kommer vi inte att se vare sig nu eller i framtiden. Däremot finns det gårdsbutiker och speciella små affärer med specialiserat utbud. De har kommit och kommer säkert att överleva ett bra tag till. För Vera däremot var det bara en tidsfråga innan kundunderlaget sjönk. Stamkunderna blev bara äldre och äldre, varubilen slutade ta "omvägen" om Grönteboda och matkassen kan ju nu för tiden ta sig ända hem i köket via en app. Fast

Nu vi tar vårt pick och pack

Bild
Ryds Amatörklubb - en skrattvänlig förening som roat under många år. Revytraditionen har funnits under lång tid i samhället och min första revy upplevde jag sittandes på barriären i Ryds Folkets Hus. Harry "Bagarn" Pettersson, Astrid Eriksson, Ingrid Gunnarsson och så Johan och Franse, d v s Jan Möller och Lasse Gunnarsson - där har ni rutin och erfarenhet i mängd. Bröderna Fröjdenlund, Cenneth Hall, Ylva och Nettan, Christer Karlsson, Annika Åström och bror min - Stefan Quick fanns också på scenen när jag satt på barriären. Längre fram blev jag revypappa och otaliga är de revynummer som skapats av mig. Otaliga är de repliker som jag skrikit ut från scenen. "Skrikigt" är rätt ord för jag har aldrig varit en bra aktör. Ingen dynamik, dålig tajming men de döva - på sista raden - hörde varenda stavelse. Nu sådär 30 år senare tänker jag på att jag aldrig "vilade i revy-framgången" utan var hela tiden som en spänd fiolsträng. Det fanns alltid något i

Medan potatisen kokar

Bild
Mamma Evy sprang ofta mellan Posten på Torget och hem för att fixa mat eller göra något annat som måste göras i hemmet. Hon var minst sagt energisk. Ibland sa hon att om hon skulle skriva en bok skulle den heta "Medan potatisen kokar". Det var då hon hann sitta ner en stund. Hon ville så mycket. Hon var en stark kvinna. Hon slogs för jämställdhet utan att det hördes. För henne var det viktigt att bankdirektörerna inte bara hette herr Thorén, herr Märtner och herr Svensson. Evy var på Posten i 43 år. Sedan öppnade hon sin lilla affär - en drömplats för henne. Hon var mån om sina kunder och att det skulle vara öppet på Julafton till kl 13, det var det inget att diskutera om. Kunderna behövde hjälp med sista julklappen. Ni fattar att detta var innan alla paket trillade in från t ex Kina för att hämtas på ICA. Hon ville nog göra mer av sitt liv men dagliga besök hos mamma Anna på vårdboendet i Tingsryd och ständig jour hos MS-sjuke Birger, gjorde att hon inte riktigt

Några for till Amerika

Bild
Det här är en bild på mormors släkt. Hennes föräldrar sitter i mitten - Emma och Petter Johan Svensson. Runt om kring sitter sex av de åtta barnen. Två har åkt till Amerika. I högra hörnet sitter min mormor Anna med mamma Evy stående vid sidan, morbror Uno, morfar Manfred och moster Irma. Moster Birgitta är inte född. De andra på bilden är syskon med familjer och otaliga är de gånger vi varit i Hovmantorp, Torne och Varberg för att hälsa på mammas mostrar och morbröder. Mormor Anna var från Västra Torsås. Man ser huset i bakgrunden. Många - för mig kända ansikten - är där: Hjalmar, Selma, Ida, Karl, Sara och Anna. Men det saknas som sagt var två syskon. Jenny och Per - de for till Amerika. Jag har träffat Jennys barn i Amerika. Jenny träffade inte någon amerikan utan en svensk man från nära nog "granngården". Tänk att behöva åka till Amerika för att träffa mannen i sitt liv. Han bodde ju bara någon kilometer bort i Sverige...