Vem kan vara förvånad?

Morfar Manfred Lindgren spelade 1904 på Ryds Brunn. Hans instrument var fiol. Han var 11 år och publiken applåderade kraftfullt.
Han var en av ortsborna som fick nöjet att underhåll Brunns-publiken. 

Det är här - i rakt nedåtstigande led - som vi nu kan följa tråden: den Lindgrenska underhållningstråden i den quickska familjen.

För efter morfar så kom mamma Evy att stå på scen. Bilden på henne är från 1940-talet och hon gjorde såklart också bra ifrån sig (enligt den muntliga tradition som följt oss barn).
Mamma Evy hade också en annan kvalité: hon var duktig på att skriva texter till olika melodier. Åtskilliga är de jubilarer som fått en visa framförd på födelsedagen signerad Evy Quick.

Att skriva texter för henne var som att lösa korsord - det gällde att hitta rätt ord och rätt rim. 

Nästa steg i den Lindgrenska underhållningstråden i vår familj är då storebror Stefan som underhöll på revyscenen under många år (långt innan jag själv fick chansen på Folkets Hus scen i Ryd).

Stefan är en god sångare men hans styrka sitter i att spela ut i sketcherna. Många minns säkert "Privatsekreteraren" där han spelade mot Annika Åström. Första gången jag minns honom var med flytväst i en kuplett om en viss järnhandlare. Kul!

För min egen del har jag för mig att debuten kom i revyn "Krokigt, Brokigt" och där Cenneth Hall var revypappa. Sedan rullade det bara på och vi hamnade t o m i Älmhults Folkets Hus. Röd Avgång, Blomstrande Älmhult, Högst Spel och Extra var något alldeles extra.

Vad saknar jag från revytiden? Jo, omklädningsytan i "serveringen" i Ryds Folkets Hus med klädställningar, speglar och smink. Och sedan uppvärmningen i rummet bakom scenen där vi sjöng: "Små, små ord av kärlek" och andra dansbandsdängor.

Och så saknar man förstås publiken. Allra mest Gerd och Ing-Marie som ALLTID tyckte vi var toppen. 

När det gäller den Lindgrenska underhållningstråden i stora släktträdet så spelade mammas syskon Birgitta och Uno i en helt annan division. Det där var riktiga musiker och underhållare.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En klocka visar om ni är med er tid

Bild
Manfred Napoleon Lindgren! Det låter som en härförare men det var bara min morfar. En av hans främsta tillgångar var en portmonnä med otaliga 25-öringar som var avsedda för barnbarnens akuta behov av godis. Manfred Lindgrens Ur och Optik - som också hade lite guld, silver, bestick och mycket annat i affären på Brunnsgatan - var säkert en blomstrande rörelse för länge sedan. När de här bilderna togs (1968) var det mest en dokumentation över något som inte längre bar sig på en liten ort. Brunnsgatan - August på Backen, Britt Henriksson och Amy, Tore och Alice Bengtsson, familjen Loeb och Filip Svenssons affär. När jag var liten kändes den här delen av Brunnsgatan som hjärtat i Ryd. Att vara i morfars verkstad var spännande, likaså när det kom in någon kund. Då kunde mormor Anna också dyka upp i affären. Det fanns en reklamslogan på morfars vägg, en slogan långt ifrån Dagens TV-reklam och korta budskap: En klocka visar mer än tiden En klocka visar om Ni är med er tid På den
Läs mer

Det var så här det började

Bild
Nils Elovsson - chef på Smålandspostens redaktion i Älmhult - hade vänligheten att skriva ett arbetsintyg efter mitt första vikariat på en tidning. Mina uppgifter hade jag "fullgjort på ett oklanderligt sätt". Jäkla vad det låter fint. "Bra blick för nyheter" - det är också ett gott betyg till en 17-åring som debuterar i journalistyrket. Jag minns den där tiden väldigt väl. Varje dag fick jag "lifta med" fru Olsson - som jobbade i Älmhult. Ett av mina första uppdrag som innebar en bild i tidningen var på en sommaraktivitet i Älmhults kommuns regi. Bygglek tror jag aktiviteten kallades och han som var bygg-lek-ledare var Pigge Hesselman. Cirka 20 år senare gjorde vi revyer tillsammans. Nils Elovsson gav alltid återkoppling på ett bra sätt: "Antalet gäster på ett bröllop avgör inte huruvida det är högtidligt eller inte". "Först ser läsarna - sedan läser de! Redigering är viktigt. Rubriker är viktiga. Ingresser ska fånga läsarna"
Läs mer

Hej, Hej Goding

Bild
"Låg i mitt tält Läste Fib/Aktuellt" Det finns vissa textrader som Du aldrig glömmer. Det här är två. Från Trasthinis första LP:skiva "Hej, Hej Goding". Ingemar Trasthe, Tomas Sandberg, Göran Strandh, Vincent Nilsson, Sven Erik Hansen och Stig Lennart Ohlsson var lite av idoler när jag var liten. Att få höra dem repetera i Ryds Folkets Hus var stort. Och så kom då den orange-färgade LP:n med Hej, Hej Goding som titelspår. Det var ännu större. Jag har andra textrader som jag aldrig blir av med. Wizex: Kila med mig till Kinna och köp två kilo kärlek på försök Tuta på taxi så får vi transport Tanka i Tranås Det går ganska fort Thorleifs: Det är raka rör och ös till bäng På min che, che, cheva Grönwalls: Du ringde från Flen och sa att Du var sen Själv har jag skrivit två dansbands-låtar och mest nöjd är jag med några rader i "Aldrig någonsin". Vid horisonten Segel i vind Kärleken viskar Tätt intill din kind Men det finns inte
Läs mer