Uno har för alltid en plats i hjärtat

Oj vad jag saknar min morbror Uno Lindgren - kantorn som aldrig förlorade sitt barnasinne. Han var en musikalisk eldsjäl med Troja Jazzband som ett av de stora projekten.
Här är det repetitioner med en liten men naggande god junioruppsättning. Kusin Nicklas på trummor, Roger Andersson, Per-Olof Palm, Claes Göran Persson, Tommy Pettersson och Uno själv syns på bilden.
I orkestern trivdes han som bäst och när hela gänget var på spelning myste han som mest. TV-framträdande och kända gästartister som t ex Svante Thuresson ingick i orkesterns framgångskoncept men mest var det kärleken till musiken som drev Uno.

Det finns en sak till som utmärkte Uno: skrattet.
Han gapskrattade när jag på en skolavslutning fick rollen som ormen Kaa i Djungelboken och kravlade mig fram på Trojaskolans scen i matsalen. Han gapskrattade åt sina egna skämt. Han gapskrattade åt andra roliga historier. Han gapskrattade ihop med Allan Loeb och Ulf Ander.

Skrattet var alltid nära - utom när vi spelade fotbollsgolf i den Lindgrenska trädgården. Då var det allvar. Då kunde Britts blommor kapas med en spark om boll-uslingen hade hamnat mitt i rabatten. Banan gick från gräskanten nere vid staketet mot Brunnsgatan bort till staketet på andra sidan tomten,  d v s fram till vårt staket på Berggatan 3. Det gällde att vinna till varje pris och det var oftast långa och tuffa diskussioner huruvida bollen fick flyttas p g a någon lokalt påhittad regel i stridens hetta. En förlust kunde ta en natt att smälta men sedan var allt som vanligt igen - ända fram till nästa utmaning av den som tillfälligt uppehöll mästartiteln.

Uno var sisådär 30 år äldre men han var nog min roligaste lekkamrat.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En klocka visar om ni är med er tid

Bild
Manfred Napoleon Lindgren! Det låter som en härförare men det var bara min morfar. En av hans främsta tillgångar var en portmonnä med otaliga 25-öringar som var avsedda för barnbarnens akuta behov av godis. Manfred Lindgrens Ur och Optik - som också hade lite guld, silver, bestick och mycket annat i affären på Brunnsgatan - var säkert en blomstrande rörelse för länge sedan. När de här bilderna togs (1968) var det mest en dokumentation över något som inte längre bar sig på en liten ort. Brunnsgatan - August på Backen, Britt Henriksson och Amy, Tore och Alice Bengtsson, familjen Loeb och Filip Svenssons affär. När jag var liten kändes den här delen av Brunnsgatan som hjärtat i Ryd. Att vara i morfars verkstad var spännande, likaså när det kom in någon kund. Då kunde mormor Anna också dyka upp i affären. Det fanns en reklamslogan på morfars vägg, en slogan långt ifrån Dagens TV-reklam och korta budskap: En klocka visar mer än tiden En klocka visar om Ni är med er tid På den
Läs mer

Det var så här det började

Bild
Nils Elovsson - chef på Smålandspostens redaktion i Älmhult - hade vänligheten att skriva ett arbetsintyg efter mitt första vikariat på en tidning. Mina uppgifter hade jag "fullgjort på ett oklanderligt sätt". Jäkla vad det låter fint. "Bra blick för nyheter" - det är också ett gott betyg till en 17-åring som debuterar i journalistyrket. Jag minns den där tiden väldigt väl. Varje dag fick jag "lifta med" fru Olsson - som jobbade i Älmhult. Ett av mina första uppdrag som innebar en bild i tidningen var på en sommaraktivitet i Älmhults kommuns regi. Bygglek tror jag aktiviteten kallades och han som var bygg-lek-ledare var Pigge Hesselman. Cirka 20 år senare gjorde vi revyer tillsammans. Nils Elovsson gav alltid återkoppling på ett bra sätt: "Antalet gäster på ett bröllop avgör inte huruvida det är högtidligt eller inte". "Först ser läsarna - sedan läser de! Redigering är viktigt. Rubriker är viktiga. Ingresser ska fånga läsarna"
Läs mer

Hej, Hej Goding

Bild
"Låg i mitt tält Läste Fib/Aktuellt" Det finns vissa textrader som Du aldrig glömmer. Det här är två. Från Trasthinis första LP:skiva "Hej, Hej Goding". Ingemar Trasthe, Tomas Sandberg, Göran Strandh, Vincent Nilsson, Sven Erik Hansen och Stig Lennart Ohlsson var lite av idoler när jag var liten. Att få höra dem repetera i Ryds Folkets Hus var stort. Och så kom då den orange-färgade LP:n med Hej, Hej Goding som titelspår. Det var ännu större. Jag har andra textrader som jag aldrig blir av med. Wizex: Kila med mig till Kinna och köp två kilo kärlek på försök Tuta på taxi så får vi transport Tanka i Tranås Det går ganska fort Thorleifs: Det är raka rör och ös till bäng På min che, che, cheva Grönwalls: Du ringde från Flen och sa att Du var sen Själv har jag skrivit två dansbands-låtar och mest nöjd är jag med några rader i "Aldrig någonsin". Vid horisonten Segel i vind Kärleken viskar Tätt intill din kind Men det finns inte
Läs mer