Medan potatisen kokar

Mamma Evy sprang ofta mellan Posten på Torget och hem för att fixa mat eller göra något annat som måste göras i hemmet. Hon var minst sagt energisk.

Ibland sa hon att om hon skulle skriva en bok skulle den heta "Medan potatisen kokar". Det var då hon hann sitta ner en stund.

Hon ville så mycket. Hon var en stark kvinna. Hon slogs för jämställdhet utan att det hördes. För henne var det viktigt att bankdirektörerna inte bara hette herr Thorén, herr Märtner och herr Svensson.

Evy var på Posten i 43 år. Sedan öppnade hon sin lilla affär - en drömplats för henne. Hon var mån om sina kunder och att det skulle vara öppet på Julafton till kl 13, det var det inget att diskutera om. Kunderna behövde hjälp med sista julklappen.

Ni fattar att detta var innan alla paket trillade in från t ex Kina för att hämtas på ICA.

Hon ville nog göra mer av sitt liv men dagliga besök hos mamma Anna på vårdboendet i Tingsryd och ständig jour hos MS-sjuke Birger, gjorde att hon inte riktigt fullt ut kunde förverkliga alla drömmar. Sedan var hon sjuk själv: bröstcancer, nytt knä och diverse andra åkommor som hon berättade om utan att yngste sonen engagerade sig allt för mycket.

Ibland kände hon nog att potatisen kokade sönder, det blev bara mos. Ibland var hon stolt över allt hon presterat och alla som hon hjälpt.

"Nu är middagen klar", hördes från köket.
Och potatisen var perfekt kokt!

Kommentarer

  1. Kära bror, så vackert och bra du skrev om vår mor. Håller med dig till 100%.
    Mamma lärde mig mycket om just KVINNOR KAN, något som jag tog med mig i mitt ledarskap.
    Jag var (och är) feminist långt innan ordet var "upptäckt". Tack mamma för du visade vägen för många, inte minst för mig och min bror.
    Saknar dig så.
    Stefan

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Uno har för alltid en plats i hjärtat

Fyra syskon och tre begravningar

En klocka visar om ni är med er tid