Fyra syskon och tre begravningar
Längst upp till höger står min pappa Birger.
Jämte honom står han syster Birgit.
De som sitter är yngsta syskonen Erling, Margit och Eskil.
Det lite speciella med denna syskonskara är att ingen av pappas syskon fick något barn. Birgit hade en man - Lennart - men det var det närmaste syskonen kom ett barn.
I dag är alla syskonen döda och i tre av fallen är det Stefan och jag som fått se till att pappas syskon kommit i jorden.
När vi städade ur deras lägenheter och såg deras vardag förstår jag att vi inte kände dem så väl som jag trodde.
Faster Margit, farbror Eskil och farbror Erling dog ensamma. Margit trillade och slog i huvudet hemma i Gränna. De ringde från lasarettet och hittade oss efter ett detektivarbete. Eskil dog hemma i Huskvarna och grannen fick gå in i lägenheten eftersom de inte sett Eskil på några dagar. Erling hade alzheimer och var i princip okontaktbar när han somnade in i Vänersborg.
Det här är en tragisk historia som handlar om ensamhet men när man står vid kistan minns man alla skratt och all glädje som alltid fanns när de kom på besök till Ryd eller när vi alla sågs hos farfar och farmor.
Verkligheten säger något annat.
Plötsligt blir avstånden långa och även om jag hälsade på Margit på Gotland så undrar man till slut: när tappade vi kontakten? Var det när pappa dog? Var det när det egna ekorrhjulet snurrade ännu lite snabbare?
När vi startade Karlavagnen 1993 (Lisa Syrén körde första programmet och jag var producent) var det många ensamma människor som ringde till slussen och programmet.
För en del av dem var Lisa Syrén i radioapparaten deras enda vän...
Kommentarer
Skicka en kommentar